Hopprädsla .....

Hey, tänkte göra ett inlägg om HOPPRÄDSLA.
för det var en tjej som frågade;)) 

Det är många som kan vara rädda för att hoppa, stora och små, spelar ingen roll.
jag som hoppar älskar det verkligen jätte mkt, men ibland kan man bli lite rädd om man kanske har ramlat av inan eller så o har det i sig, men om man är rädd kan man bara börja med att ha bommar så att man i allafall vänjer sig lite vid att häste lyffter på hovarna.
sen kan man börja med att ställa upp ett litet hinder på 30 - 40 cm, så kan man komma i skritt först sen trav och om man känner sig lite säkrare så kan man ta det i galopp.
men oftast om man går på ridskola så är det svårt men om man kanske har egen häst så kan man bara fråga någon ridlärare om den kan hjälpa dig, och kanske ha privatlektion.
sen är det bara att tänka posetivt och tänka att man `ska `övervinna sin rädsla.
för om du tänker att du inte kommer klara det så käner hästen det direckt, så då blir den osäker. 
o sedan är det bara att börja hoppa lite banor och kanske höja lite, ( bara om du känner dig säkrare.)  det kan ta några veckor innan man kommer över rädslan, men det får ta den tid det tar.

En gång när jag ramlade av hade jag åkt rackt in i ett staket efter hindret så att hela min armbåge fick ett stort sår som började blöda och det gjorde jätte ont, jag kände att jag var jätte rädd, jag sa till mig själv att jag aldrig skulle hoppa igen,men jag tänkte om lite, sen hoppade jag upp på min ponny igen och hoppade om hoppbanan.
och det såret som blev då har jag kvar än, som ett mine att jag inte ska vara rädd, när jag hoppar, och det har varit kvar nog i 2 till 3 år snart, o kommer vara kvar längre.

så var inte rädda för att hoppa lita på dig själv och din ponny/ häst, så kommer det gå super bra :D

detta kanske inte fugerar men man kan ju alltid prova;))

ni kan kommentera detta inlägg om ni vill ha mera tips om
HOPPRÄDSLA.


lycka till!!




// XoXo Mimmi♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0